Invandring leder till utveckling

Nyårsfundering om invandring av en amatörhistoriker:

USA var förra seklets mest framgångsrika nation – ekonomiskt, tekniskt, vetenskapligt och kulturellt. Det finns förstås många förklaringar till det, men min hypotes är att en viktig förklaring är folkblandningen: inget annat land har i modern tid fått en befolkning som är en blandning av så många olika folkslag.

Att judarna var så hatade på många ställen i Europa berodde, till en del åtminstone, att de var framgångsrika – avundsjuka helt enkelt.  Och de har ständigt flyttat omkring, från Egyptentiden och Babylon före Kristus, och sen under hela vår tideräkning – redan på 1200 och 1300-talen fördrevs de från England och Frankrike. Fick de barn bara med judar? Knappast. Prästen Esra definierade redan några hundra år f.Kr. att en jude är en person som har en judisk mor.

Europa, särskilt nordeuropa inkl England, var världens dominerande världsdel under flera hundra år före nittonhundratalet, inte bara så att européerna hade bäst organisationsförmåga, bästa vapnen och mesta girigheten för att kolonisera stora delar av världen, men var också enastående när det gällde teknik, byggnation samt i musik och konsten i övrigt. Kan det ha något att göra med folkvandringarna några hundra år tidigare?

Den japanska högkulturen uppstod efter det att fastlandsfolk anlänt till de japanska öarna och, förstås, beblandat sig mig öborna.

Romarna var en blandning av etrusker, greker och fenicier.

Greklands högkultur föregicks av invandring norrifrån, av akajer, joner och eoler. (Wikipedia)

Räcker mina amatörexempel?

Om något eller några hundra år blir Afrika världens mest framgångsrika kontinent, sedan afrikaner och kineser älskat med varandra tillräckligt mycket.

Och Nordeuropa (särskilt Tyskland och Sverige; kanske exklusive Storbritannien denna gång) kommer att ”dra ifrån” resten av Europa ännu mer, eftersom det är vi som tar emot flest människor från andra länder.

Leve mångfalden!

Om Sverker Snidare

Sverker är en stockholmskille, född 1943. Efter ett yrkesliv med siffror, på Vattenfall, som finanschef på Forsmarks Kraftgrupp AB, som stadskassör i Stockholms stad och som konsult, ägnar han sig numera mest åt bokstäver och ord. Hösten 2013 debuterar han med romanen Den Trettonde Messias.
Det här inlägget postades i Tankar i vår tid och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *