månadsarkiv: december 2013

Invandring leder till utveckling

Nyårsfundering om invandring av en amatörhistoriker:

USA var förra seklets mest framgångsrika nation – ekonomiskt, tekniskt, vetenskapligt och kulturellt. Det finns förstås många förklaringar till det, men min hypotes är att en viktig förklaring är folkblandningen: inget annat land har i modern tid fått en befolkning som är en blandning av så många olika folkslag.

Att judarna var så hatade på många ställen i Europa berodde, till en del åtminstone, att de var framgångsrika – avundsjuka helt enkelt.  Och de har ständigt flyttat omkring, från Egyptentiden och Babylon före Kristus, och sen under hela vår tideräkning – redan på 1200 och 1300-talen fördrevs de från England och Frankrike. Fick de barn bara med judar? Knappast. Prästen Esra definierade redan några hundra år f.Kr. att en jude är en person som har en judisk mor.

Europa, särskilt nordeuropa inkl England, var världens dominerande världsdel under flera hundra år före nittonhundratalet, inte bara så att européerna hade bäst organisationsförmåga, bästa vapnen och mesta girigheten för att kolonisera stora delar av världen, men var också enastående när det gällde teknik, byggnation samt i musik och konsten i övrigt. Kan det ha något att göra med folkvandringarna några hundra år tidigare?

Den japanska högkulturen uppstod efter det att fastlandsfolk anlänt till de japanska öarna och, förstås, beblandat sig mig öborna.

Romarna var en blandning av etrusker, greker och fenicier.

Greklands högkultur föregicks av invandring norrifrån, av akajer, joner och eoler. (Wikipedia)

Räcker mina amatörexempel?

Om något eller några hundra år blir Afrika världens mest framgångsrika kontinent, sedan afrikaner och kineser älskat med varandra tillräckligt mycket.

Och Nordeuropa (särskilt Tyskland och Sverige; kanske exklusive Storbritannien denna gång) kommer att ”dra ifrån” resten av Europa ännu mer, eftersom det är vi som tar emot flest människor från andra länder.

Leve mångfalden!

Om Den Trettonde Messias:

Ibland är det extra roligt att få mail. Som det här till exempel:

Boken kom med posten just när jag var på väg att avsluta packningen för att fara på en vecka till Teneriffa, så den kom ner i handbagaget genast. Tack för snabb leverans!

Vilken historia du har skapat!!! Jag sträckläste på flyget ner, och sedan hela första natten i hotellsängen. Det gick inte att sluta. Skönt att kunna ta det lugnt dagen efter.

 Bosse, min man, tog över den när han slutfört sin första bok. Sedan gick det inte att prata med honom förrän han läst ut den. Han var lika fascinerad som jag. Jag känner att jag måste läsa om den igen för att ta till mig mer detaljer. Man missar ju en del när man är så spänd på att läsa hur det går.

 Alltså: Är det sant, det där med kistan? Det låter så trovärdigt och samtidigt som en skröna.

De Heliga av Maria Küchen

De Heliga av Maria Küchen. Bonniers 2006

En annorlunda bok. På många olika sätt. En psykologisk thriller/utvecklingsroman? Jag kan inte genrebestämma den, och det är inte heller nödvändigt. En osannolik (?) historia om en man vars röst gör honom först till popstjärna, världsartist sedan och så frälsargestalt med hundratusentals, eller miljontals lärjungar.

Historien berättas i första person av hans basist från studenttiden, Peter Sandien. Och det är genom honom, och hans förändring som läsaren kommer nära, allt annat sker liksom på avstånd, genom Peters ögon. Vi får uppleva två tidsepoker: nutid, när de tre studentkamraterna Peter, etablerad och känd forskare, Erik, departementstjänsteman och Mikael, världsstjärnan, åter har strålat samman och, genom Peters många minnen, studenttiden med bandet The Saints. Bokens namn, De Heliga, alluderar också och kanske främst på tre kvinnor, som finns i periferin och ändå är centrala i berättelsen.

Det speciella, som både fascinerar och gör boken lite… svårläst kanske är rätt ord, är de många och långa bilderna, som gestaltar Peters psykologiska svängningar. Inre dialoger och minnesbilder, ibland bara fragment, men genom dem gestaltas det dramatiska skeendet. Detta är en berättelse som jag tänker på efter läsningen, jag gillar att bläddra i boken, läsa om ett stycke och fundera. Det är en skickligt skriven bok.

Philomena

Den här filmen tyckte jag om. En gripande historia, drivna skådespelare, snyggt kameraarbete… urproffsigt! Får mig att tänka att två av de filmer jag sett i höst, Hotell (blogg 11/10) och Monica Z (ej bloggad), som jag ändå tyckte var bra, klart är en klass under.

Dramaturgin då, det som jag vill lära? Naturligtvis hålls vi i spänning, hur skall det gå? Och det finns flera vändpunkter, dramatiska höjdpunkter där något händer som vänder storyn – den starkaste när journalisten hittar den keltiska harpan… mer skall jag inte avslöja. Väl värd att ses!

De behövande av Maria Küchen

Maria Küchen, De behövande. Bonniers 2002

Det här är en mörk bok. Mörk och vacker. Inte feel-good litteratur.

Maria Kücher använder sig av metaforer och bilder, hon gestaltar med ett språk som i stycken blir till prosalyrik. Perspektivet växlar mellan personer, vars öden en gång var – och som åter blir – sammanvävda med varandra. Vi får erfara deras förnimmelser, får brottstycken av deras tankar och känslor.

Med antydningar, ibland vaga gestaltningar, skapar hon ett skeende som är spännande, mer gastkramande än i de flesta deckare. Sällan genom att beskriva vad som sker; händelserna finns oftast i undertexten.

Jag tänker att i de flesta böcker, inklusive min Den Trettonde Messias, är det tvärtom: Skeendet återges i klartext, medan människors reaktioner, deras känslor på det som sker finns i undertexten eller antyds, i bästa fall genom att gestaltas.

Här finns något att lära.