månadsarkiv: november 2014

Utvandrarna

Jag såg Utvandrarna på Dramaten. Ett mäktigt skådespel som på scenen gestaltar en mäktig roman. Ett verktyg som är viktigt i den här uppsättningen är dansen, inte så konstigt kanske med Mats Ek som regissör. Dansen får gestalta mycket: arbete, sorg, glädje. Den tillför ibland även humor till Vilhelm Mobergs tunga berättelse.

En scen berör mig särskilt mycket: den när Karl-Oskars sorg över dottern Annas död uttrycks genom att han ur den ännu ej stängda graven i hemlighet tar vara på och bevarar hennes små vita skor. Den sorgedansen griper tag.

Dramaturgin finns i berättelsen: efter lyckan att med lånade pengar kunna köpa ut fädernegården staplas olyckorna på varandra: missväxt, Annas död som en följd av det, eldsvådan… och så det stora beslutet, att tillsammans med den misshandlade brodern fara till Amerika. Inte själva, utan i ett sällskap som inom sig gestaltar olika skäl att lämna det gamla landet.

Så det överraskande och träffande slutet: det är inte till 1800-talets New York utvandrarna anländer, utan till dagens Stockholm. Så att vi ska förstå migrationens logik och aktualitet. Det är inte bara svensk historia vi sett, det är minst lika mycket dagens verklighet.

Jag känner sorg…

Lämna ett svar

Rubrik i DN: Sverige redo att ta till vapen mot inkräktare

Jag känner sorg när jag läser den. Sorg över att jag, efter mycket funderande, tycker att det är rätt. Också över att det tycks vara rätt att vårt land, liksom andra länder i Europa, kommer att behöva använda våra mänskliga och materiella resurser för att öka vår försvarsförmåga. När de resurserna borde använts i flyktingmottagning, i skolor och på äldreboenden och i bostadsbyggande.

Jag känner sorg över alla de som blir offer i krigets Syrien, oavsett om de är civila eller strider för eller emot IS, al-Assad eller de olika befrielsearméer som finns. Över Boko Harams och al Shababs offer och soldater och de våldsamma gängen, maras, i Centralamerika… och över våra ungdomar här hemma som bränner bilar och över de som får sina bilar förstörda. Sorg över att våld fortfarande är utbrett i hela världen.

Jag känner sorg över att vi, människorna, inte kommit längre i vårt människoblivande.

Gränsbrytarna av Erik de la Reguera

Lämna ett svar

Det här är en viktig bok. Den övertygade Sverigedemokraten ändrar nog inte ståndpunkt av att läsa den. Den som velar – ”men kanske Sverigedemokraterna har en point i alla fall” – uppmanar jag: läs den. Alla andra ger jag också rådet att läsa, för det är bra bok, en som man åtminstone bitvis vill fortsätta för att se hur det går.

Det är en reportagebok, där vi får följa Norma, Jamal och Abou på deras livsfarliga resor till USA och Europa. Via taken på godstågen genom Mexico och på strapatsrika färder över bergen mellan Iran och Turkiet, eller på flykt från diktatorns hårdföra poliser i Elfenbenskusten. Riktiga människor, inte påhittade.

Men de la Regueras bok är så mycket mer: han gör historiska djupdykningar i nationalismens framväxt och migrationens utveckling under sekler. Visar att innan idéerna om nationalstaten blev starka på 1800-talet kunde människor röra sig, om inte fritt, så i alla fall friare. En annan sak var förstås, att det inte var lika lätt att förflytta sig. Också kunskapen om hur det var på andra ställen i världen var begränsad. Karl-Oskar och Kristina visste inte så mycket om landet de reste till.

Den här boken behövs, inte bara i Sverige. Jag hoppas att den blir översatt till de stora språken i Europa. Den, och italienaren Fabrizio Gattis bok Bilal – på slavrutten till Europa, borde bli ”snackisar” i Bryssel och Strasbourg. Så att EU-parlamentariker, som inte läst böckerna, skall känna sig utanför. De borde läsas av dem alla, och av parlamentsledamöter i alla Europas länder.