Det här är en viktig bok. Den övertygade Sverigedemokraten ändrar nog inte ståndpunkt av att läsa den. Den som velar – ”men kanske Sverigedemokraterna har en point i alla fall” – uppmanar jag: läs den. Alla andra ger jag också rådet att läsa, för det är bra bok, en som man åtminstone bitvis vill fortsätta för att se hur det går.
Det är en reportagebok, där vi får följa Norma, Jamal och Abou på deras livsfarliga resor till USA och Europa. Via taken på godstågen genom Mexico och på strapatsrika färder över bergen mellan Iran och Turkiet, eller på flykt från diktatorns hårdföra poliser i Elfenbenskusten. Riktiga människor, inte påhittade.
Men de la Regueras bok är så mycket mer: han gör historiska djupdykningar i nationalismens framväxt och migrationens utveckling under sekler. Visar att innan idéerna om nationalstaten blev starka på 1800-talet kunde människor röra sig, om inte fritt, så i alla fall friare. En annan sak var förstås, att det inte var lika lätt att förflytta sig. Också kunskapen om hur det var på andra ställen i världen var begränsad. Karl-Oskar och Kristina visste inte så mycket om landet de reste till.
Den här boken behövs, inte bara i Sverige. Jag hoppas att den blir översatt till de stora språken i Europa. Den, och italienaren Fabrizio Gattis bok Bilal – på slavrutten till Europa, borde bli ”snackisar” i Bryssel och Strasbourg. Så att EU-parlamentariker, som inte läst böckerna, skall känna sig utanför. De borde läsas av dem alla, och av parlamentsledamöter i alla Europas länder.