Här kommer mina anteckningar från Svante Weyler och Dag Öhrlund. Sara Kadefors höll ett underhållande och intressant föredrag, men eftersom det mest handlade om hennes egen ”skrivarresa”, tyckte jag inte att det var värt att anteckna.
Svante Weyler
Svante Weyler driver det egna förlaget Weyler förlag, var tidigare förlagschef på Norstedts. Han har varit radioman och kritiker men gick över till förlagsverksamhet, därför att han ville vara med och producera, inte bara kritisera. Som förläggare är han van att säga nej och det är trist – men glädjen desto större de få gånger han får säga ja. Följebrev skall vara kortfattade, huvudsakligen kontaktuppgifter. Verket skall tala för sig självt.
Det han som förläggare är intresserad av är skönlitteratur och litterär sakprosa. Han vill ha författare som vill bli lästa – som har en längtan att tända någons blick, att röra vid ett hjärta…
Han nämner två sådan författare/böcker: Thomas Bannerheds Korparna och Ia Genbergs Söta Fredag: böcker där språket är viktigt. Exempel: ”Aspen och jag – vi som darrar för minsta lilla.” Ämnet tycker Svante är mindre viktigt, det blir förbrukat. Men om författaren har erövrat ett vitalt språk som vibrerar, är det något som författaren har kvar. Torgny Lindgren skrev sju romaner innan han började skriva på norrbottniska. Det är svårt, tar tid att erövra ett språk.
Det han som förläggare letar efter är sin egen upplevelse av att boken var nödvändig för författaren att skriva. Att skriva böcker är det mest pretantiösa man kan göra som människa. Fråga dig själv: skulle jag vara villig att köpa den bok jag vill skriva? Sök sedan en förläggare du vill bli utgiven av. Hur tänker de på förlaget? Hitta någon som förstår mig som författare.
Det är en paradox, att många som skriver läser väldigt lite. Svante uppmanar oss att läsa det som är objektivt bra – dvs de böcker som överlevt. Det handlar inte om att tycka om, utan att underordna sig innan man revolterar.
Författare är amoraliska, de tar sina egna erfarenheter och placerar dem långt ifrån sig och placerar dem hos någon annan. Var lojal mot berättelsen, inte mot dig själv eller någon närstående. Om vi har gjort eller varit med om något i vårt eget liv, där något viktigt avgjordes – akta er för den erfarenheten, innan ni är mogna att skriva om den.
Språk är som violinspel – man märker direkt om någon spelar falskt.
Dag Öhrlund
Skriva är som att leka med Lego – man har olikfärgade bitar av olika form och storlek som man sätter ihop till ett bygge.
Var inte rädda för att lägga in er själva i bygget. Klä av er nakna. Dölj ingenting.
Fem tips:
- Berätta en unik historia, som ni brinner för. Det är ok med variationer på ett tema.
- Det krävs disciplin – och förankring i omgivningen. Och en plats.
- Läs – massor. Det du tycker om. Annat också, något händer när du läser vad andra skriver.
- Sök hjälp, av en coach. När du skrivit klart av en lektör, och sedan gärna av en redaktör. Du har bara en chans hos de stora förlagen.
- Innan du skickar in ditt manus till ett förlag, gå in på deras hemsida och gör läxan!
Observera också att Dag har skrivit en bok, som heter Skriv din bok och sälj den! Med massor av tips och goda råd.